Hormoner, hormoner, hormoner...
Livet förändrades totalt. Jag förändrades totalt. Allt förändrades totalt!

Bebisen lever rövare i magen mest hela tiden, så underbart! Även fast det är full fart där inne och jag känner liver på insidan så har jag väldigt svårt att förstå, att jag ska bli mamma. Det känns så extremt overkligt!

Handlar för fullt åt bebisen. Men när man står och kollar på diverse prylar som ska inhandlas så känns det som att det inte är någon panik, för det är ju långt kvar. Men när man börjar tänka efter så är det inte så himla långt kvar. 13 veckor till bf, inte skit lång tid.

Börjar få riktigt ont i ryggen mellan varven och det strålar ner i benen. Men som "tur" är så är man en vrångskalle så kör på som vanligt.

Nu väntar en promenad med lille vovven.